Stephen Bunting startade finaldagen med att löjligt enkelt besegra Peter Wright med 10-2 i sin kvartsfinal. I semifinalen mot världsfyran Nathan Aspinall gick det om möjligt ännu enklare. Bunting fortsatte att sätta mängder med höga utgångar och seglade tillslut iväg till en säker 11-1 seger.

Michael van Gerwen fick en drömstart på finaldagen när han tidigt gick upp i 4-0 ledning mot Dave Chisnall i kvartsfinalen. Chizzy som tidigare under turneringen hade kastat övertygande hade problem med sitt kroppsspråk i matchen mot Van Gerwen, och är det någon du inte vill visa att du är frustrerad vid darttavlan så är det MVG. MVG tog lugnt till vara på sina chanser och matchen blev aldrig spännande. Semifinalen var en nästan en kopia av kvartsfinalen, men här var det Dimitri Van den Bergh som stod som motståndare. Redan vid första pausen hade Michael van Gerwen gått upp i en 5-0 ledning efter att ha brutit tre leg där Van den Bergh började kasta. Matchen rullade sedan på precis dit MVG ville ha den och avslutning blev magnifik när Michael Van Gerwen gick ut med att kasta 148 och segern skrevs till 11-2

Det var Michael van Gerwen som gick in i finalen med ett övertag på Bunting trots att Stephen Bunting hade visat ruskig form fram till finalen. Men kollar man statistiken mellan spelarna så förstod man varför Michael van Gerwen var den som hade favoritskapet på sina axlar, inte bara för att han besegrade Bunting i VM, utan för att på dem 19 matcherna senaste matcherna de två hade spelat mot varandra inför finalen så hade Michael van Gerwen vunnit 18 av dessa.

Med dessa siffror i bakgrunden så kan man tänka sig att Stephen Bunting förstod att det skulle vara viktigt med en bra start i matchen vilket han även fick.

Bunting var den spelaren som först kunde bryta motståndarens serve, detta gjorde han i det 8:e leget och gick upp i ledning med 5-3. Michael van Gerwen kunde dock ganska snabbt bryta tillbaka och efter femton spelade leg var ställningen 8-7 till Bunting och spelarna gick in för en sista paus. Direkt efter pausen så missade Michael van Gerwen två dubbelpilar på D16 och istället kunde Bunting ta ledningen med 9-7.

I nästkommande leg kastar Bunting sju raka T20, tyvärr blev det ingen 9 pilare denna gång men att i detta läge kasta 11 pilare är otroligt starkt och visar vilken fin form Bunting är inne i. Avgörandet sker sedan i nästkommande leg där Bunting är urstark och vinner övertygande med 11-7.

Detta var Stephen Buntings första majorseger och det var både en glad och rörd Bunting som tog emot publikens jubel.

Segern från Stephen Bunting gör att man ytterligare börjar ifrågasätta hur PDC tänkte när de tog ut exakt samma spelare till World Series of Darts samt Premier Leauge. Med tanke på hur bred toppen av dartvärlden är just nu så vore det inte mer än rätt att låta fler spelare få chansen att delta i flera tävlingar än bara dem åtta spelarna PDC valde ut till World Series of Darts och Premier League.

Detta var även 4:e året i rad som en oseedad spelare gick och vann Cazoo Masters, förra året vann Chris Dobey som då var rankad 21 i världen, 2022 så vann Joe Cullen, då rankad 11 i världen och 2021 vann Jonny Clayton då rankad 18 i världen.