Detta är en text som handlar om svensk Dart på 1970-talet och om när pilkastningen blev en grej i Norrköping samt om svenska dartförbundets ordförande på 1970-talet Lennart Wennerstén.

Förbundets förste ordförande hette Frank, han efterträddes av Nils-Erik Larsson. Förbundets tredje ordförande var Lennart Wennerstén och jobbade på Sjöfartsverket som hade utlokaliserats till Norrköping. Han introducerade oss i pilkastningens ädla konst. Kastandet tog sin början på OlaiPuben i stadens centrum, året var 1974. Söndagskvällar var den stängd för allmänheten och då anordnades cupturnering där. Det var en liten lokal så den finurlige Lennart ordnade att två bord fälldes upp mot väggen. På bordens baksida fästes darttavlorna och belysning sattes fast i de bordsben som nu pekade upp mot taket. Cuperna drog omkring 16 spelare eller fler/mindre.

Dessutom hade vi ett par dartbanor i en äldre dansrotunda i Folkets Park. Där fanns redan en mindre bangolfbana så en del spelsugna drogs även till pilkastningen. Intresset var ganska stort så Lennart ordnade en lokal på Kungsgatan. Den var verkligen trång, folk satt i princip i knät på varann när de inte spelade. Cigarettröken låg tung i lokalen blandat med doften av öl. PS Olai Pilar var en tid en klubb att räkna med i Dartsverige. Av de mer kända/bättre spelarna på den tiden kan nämnas: Kjelle och Atte Kulán, P-Å Johansson, Sune Dahlin från Linköping och Anders Arén som kom med i bilden senare. Han var riktigt vass, hade sina bästa år under 90-talet och framåt.

Om Lennart: Mycket av svensk darts uppbyggnad har vi Lennart att tacka för. Han ledde både förbund och klubb till stor del från sin arbetsplats. Arrangerade både mindre och större tävlingar, en av dessa var kval till Winmau (tror jag det var) i Norrköping på IK Sleipners klubblokal där hela svenska eliten deltog. För detta arrangemang snickrade (!) vi till 8 banor med virke, gångjärn och spånskivor. Kan tillägga att jag var mer av en assistent till Lennart, det var han som styrde och ställde, han visste hur en slipsten ska dras.

Lennart och Svante Jacobs representerade Sverige när World Darts Federation bildades. En knepig fråga var vilket avstånd till tavlan som man skulle kasta från. I UK då fanns landsdelar som spelade från olika centimetrar (fot och inch). De som lirade längst ifrån stod på 8 fot (2,42 m), kortast från 7 fot (2.32 m). Alla argumenterade för sin sak, ni vet hur hetsiga britter kan vara, exempelvis skottar versus engelsmän. Då grep Lennart in, han hade ju den svenska kompromissviljan i blodet. Han föreslog en medelväg, 2,37 m. Och så beslutades.

Denna text är skriven av Jerry Söderholm, har du egna berättelser kring dart som du skulle vilja skriva om? Tveka inte att höra av dig till kontakt@dartkanalen.se. Så kan vi publicera även dina krönikor.