En helg fylld av skrällar, det är exakt vad årets European Championship bjöd på. Till och med kommentatorn Stuart Pyke tycker att det var den mest oväntade finalen på 10-12 år.
Under helgen var det avslutning och final av årets European Tour. De som lyckats placera sig bland topp 32 på rankingen efter 13 deltävlingar kvalificerade sig till finalen i Dortmund. Högst rankad och förstaseedad inför helgen var tysken Martin Schindler, tidigare under året har majoriteten av tävlingarna spelats i Tyskland, vilket är hemmaplan för Schindler. Även helgens tävling spelades i Tyskland, och därför var Schindler en av favoriterna att gå långt i tävlingen.
Det gick dock snabbt utför för de stora namnen. Redan i första rundan förlorade Gerwyn Price, Luke Littler, Ross Smith, Chris Dobey, Rob Cross och den förstaseedade Martin Schindler. Fjolårets vinnare Peter Wright, som visat form senaste månaderna genom att vinna en av deltävlingarna i European Tour, blev nollad av Jermaine Wattimena.
När tävlingen nått fram till kvartsfinaler var Luke Humphries och Gary Anderson kvar i spelet, på varsin sida om trädet. Motståndet de hade fram till final var på pappret väldigt görbart, men båda två förlorade med stora siffror. Anderson mot Ritchie Edhouse 5-10 och Humphries mot Jermaine Wattimena 4-10.
I semifinalen stod det alltså klart att ett nytt namn skulle stå på troféen för denna tävling, då ingen av de tidigare hade vunnit den tidigare. Jermaine Wattimena ställdes mot Danny Noppert och Luke Woodhouse ställdes mot Ritchie Edhouse. Danny Noppert var den enda av dessa fyra spelare som tidigare vunnit en major-klassad tävling, och ansågs därför vara favoriten. Det var en nagelbitande semifinal mellan Noppert och Wattimena som den sistnämnde lyckades vinna i avgörande leg. Mellan Edhouse och Woodhouse var gapet mellan spelarna större och Edhouse vinner den matchen med 11-5 och går ut på 147 för att säkra sin första finalplats någonsin i PDC.
Väl i finalen var nog de flesta förvånade över vilka spelare som skulle göra upp om titeln. Kommentatorn Stuart Pyke säker att han inte sett en liknande final på 10-12 år. Jermaine Wattimena har tidigare varit bland de bästa i världen, och som bäst varit på plats 18 på världsrankingen, på senare år har han droppat av nu är han istället topp 40 på rankingen. Ritche Edhouse började året med att åka ur VM mot svensken Jeffrey De Graaf, men har efter det lyckats ta sig till flertalet semifinaler i European Tour och har under året som gått spelat bättre än alla hans tidigare säsonger, dock har han aldrig spelat en final i PDC tidigare och gjorde alltså sin final-debut i en major. Inför tävlingen gick det att tippa båda dessa spelare till 250 gånger pengarna för att vinna hela tävlingen, vilket talar för hur otippat det är att dessa ska göra upp om titeln.
Finalen spelades likt semifinalerna först till elva legs, och det såg ut som att Wattimena tog kommando fort med 2-0 ledning och 3-2 inför första pausen. Direkt efter pausen var det dock enkelriktad trafik för Edhouse, med nio raka legs vinnar han finalen med 11-3. Det blev en match om vem som kunde hålla sina nerver i styr, och det visade Edhouse att han hade. Wattimena hade endast 10,34% på dubblarna, i ett av legen missade han nio raka pilar för att vinna leget.
Båda spelarna såg ut att dansa på rosa moln efter finalen. Även fast Wattimena förlorade var det ett stort leende på läpparna i intervjun efteråt där han försäkrade intervjuaren Dan Dawson att “det kommer mer!”. Ritchie Edhouse var väldigt emotionell efteråt och var nära till tårar, och även han var säker på att detta endast var början på en ny resa.
